Jag sitter i sängen och har ångest, det vänder sig i magen när jag tänker på det. Nu vill jag bara åka till London. Men just nu får vi inte ihop det alls från båda håll. Fan.
Det är en klump i magen och ibland önskar jag att jag bara kunde styra och ställa som jag ville. Knäppa med fingrarna så löste sig allt. Varför kan det inte bara vara lätt? Inser att det är jobbigt, snart 8 månader på enskilt håll. Ett par kvar, inne på slut-tampen och nu börjar jag gräva ner mig, ena dagen glad, andra dagen lite små nere.
Hur löser vi detta?
Älskling, vi klarar det.
Sitting in bed and is kind of sad. It gives me a worrying stomach just when I think of it. I just wanna go away to London now, but we don't get things together at the moment. From either side. Damn it. Sometimes I wish I could just flick my finger and everything's solved. Why can it not be easy? I realise it is hard, 8 months seperated and a few left..but we're almost there. One day im happy, one day im a bit more sad.
How do we solve this?
Babe, we'll make it.
Even things I got bored of and annoyed me with London I miss now.
Spring there is somehow fantastic if you catch the right moments at the right places.
No comments:
Post a Comment