Värför känner jag så här? Idag har jag en sån där dag....igen! Du vet när man bara känner sig deppig, allt är jobbigt och alla känslor kommer på en och samma gång. Man vill ha allt som man inte har eller kan få, jag behöver en förändring, vill ha en förändring! Men inte kan man få allt. All stress det ger mig stress, allt tryck från omvärlden. All perfektionist. Hur ska jag räcka till, hur ska jag stilla allt? Man irriterar sig på små saker som är helt patetiska. På radion spelar de bara romaniska, lugna goa låtar som ger mig ångest och det gör att jag spricker av saknad efter Desire. Varför gör jag såhär mot mig själv? Jag behöver någon som kommer till mig, ruskar om mig och ger mig allt det där lyckorus i livet som verkar mil-vägs borta. Man kämpar mot det, sväljer hårt och tar sig i kragen. Ibland orkar man bara inte.
Why do I feel like this? Today I have one of those days...again! You know when you just feel depressed and you think you are the only one in the world who feel that way, everything is s*it and all your feelings explode at the same time. You want everything that you don't have or can have, I need a change, I want a change. But you can't have everything. All stress gives me stress, all the preassure from outside, the world. All perfectionism. How can I feel that I am enough of a person the way I am, how can I please myself? You get annoyed for small things, it's patetic! On the radio they just play romantic songs which makes me explode of missing and longing for Desire. Why do I do this to myself? I need somone that gives me a good shake of happiness and love for life today. At the moment it feels like miles away. I fight against it, I swallow hard and raise my head....but sometimes you just can't fight it.
No comments:
Post a Comment